GTF-bloggen

Igår var jag hos en reklambyrå som hade hyrt in mig, genom Gotlands Turistförening, och uppdraget var att hålla en liten kurs med några av våra lokalpolitiker. Målet med kursen, eller samtalet som det faktiskt blev, var att uppmuntra dem till att använda sociala medier i valkampanjen.

Det är ett ämne som har varit ganska hett i media de senaste veckorna, i och med att valkampanjerna börjar rulla igång så smått. Bland annat har Svenska Dagbladet skrivit flera artiklar i ämnet (se länkarna i slutet av inlägget), och den lysande Brit Stakston på JMW har bloggat flitigt om det. Det är från henne jag har hämtat mycket inspiration.

Varför skulle de inte vilja kommunicera?

Min inriktning var att det är svårt att förstå varför en politiker inte skulle vilja kommunicera med sina väljare. Facebook, twitter och bloggar har gett väljarna en unik, och efterlängtad, chans att lära känna och kommunicera med politker. Det höll församlingen med om. Att öppna upp sig, att skapa lite transparens, ger en trovärdighet som är svår att förmedla genom traditionella vägar. En slutsats de kom fram till själva. Att en politiker som hela tiden berättar vad han gör, svarar på frågor och är öppen för kommentarer, automatiskt leder till större trovärdighet. Dessutom har man ju ingenting att förlora på att ge sig ut i den här världen. Om man tänker efter före och inte gör saker man inte skulle ha gjort i andra medier, så finns det inte så mycket att vara rädd för. Dessutom är man ju som väljare väldigt nyfiken på av politikerna egentligen gör på dagarna.

Det är ingen megafon.

Ett annat viktigt budskap jag förde fram var vikten att inte använda det här som en megafon. Att inte använda Facebook och Twitter som en ren reklamkanal. För det första är det meningslöst, eftersom ingen vill följa eller vara vän med någon som bara postar reklam för sig själv eller partiet. För det andra så tappar man trovärdighet och det ser ut som om man bara gett sig ut i sociala media för att ragga väljare.

Det är är lätt att förledas att tro att man automatiskt får en väldig räckvidd, bara för att det är internet. Jag försökte föra fram att 500 engagerade Facebook-medlemmar är en stor tillgång, för de är engagerade, det har de bevisat genom att bli medlemmar. Dessa medlemmar kommer att föra budskapet vidare, att ställa frågor och komma med uppslag och idéer.
Jag tror inte, och det pratade vi om igår, att Facebook kommer att avgöra riksdagsvalet 2010. Inte på partinivå, och inte i någon större utsträckning på personnivå. Däremot finns det en jätterisk idag för politiker som har svårt att hålla tyst. Om någon talar goja, häver ur sig något knasigt i en till synes privat sfär, så kommer det att straffa sig. Allting filmas, spelas in och plåtas med mobilkameror idag, och är på nätet inom några sekunder. Jag tror det kommer att fälla åtminstone några riksdagskandidater. Den personliga integriteten finns inte idag, om man är politiker under ett valår.

Men på lokal nivå tror jag att det är en helt annan femma. Om ett parti lyckas samla 2000 medlemmar på Facebook, och sköter om de medlemmarna, övertygar de om sin sak, så kommer det att påverka valet. Gotland har 45 853 röstberättigade. Valdeltagandet på Gotland är cirka 80%, dvs cirka 37 000 röster.

Sedan ska man inte glömma bort de gamla, traditionella medierna. TV, radio och dagstidningar. Vill man ha ut en stor nyhet är så klart pressreleaser och presskonferenser ett bra sätt. Eller att helt enkelt ringa upp journalisterna.
Men om nyheten är lite mindre, man kanske inte vill röra upp alldeles för mycket, då nämner man nyheten på sin Facebook/Twitter/Blogg. Finlands statsminister Matti Vanhanen meddelade på sin blogg att han inte ställde upp för omval. Anledningen var att han inte ville att pressen skulle attackera hans eventuella efterföljare under julhelgen.

Några råd

Råden jag gav var självklara, men måste ändå nämnas:
Var dig själv. Försök inte vara ungdomlig, gör dig inte till, gör inte sådant du inte gör annars. Pratar man inte blöjbyten på partimötet ska man heller inte göra det på Facebook & Twitter. Vilket leder in på råd nr 2.
Var personlig, men inte privat. De som följer vill veta mer om personen bakom namnet och bilden. När man lär känna en person bättre, lyssnar man noggrannare, man för vidare budskapet, man blir vänligare inställd.
Ålder och teknik är inte relevant. Låt inte den unga praktikanten ta hand om Facebook-gruppen och Twitter-kontot, bara för att han är duktig på datorer, lika lite som man låter IT-killen ta hand om alla mailkonversation bara för att han kan mailprogrammet bäst.
Låt andra stå för underhållningen. Var man inte klassens clown innan, ska man inte vara det bara för att det går att lägga ut på nätet.
Kvalitet är viktigt. Strunta hellre i reklamfilmen på Youtube om den inte görs ordentligt. Men samtidigt duger det alldeles utmärkt att filma lite med mobilen och lägga upp. Då gör det ingenting att det blir lite skakigt.

Det gäller också att vara väldigt tydlig med avsändaren. Skriv ut vem som gör inlägget. Låt inte någon annan sköta inläggen i ditt namn. Dessutom finns det en stor fördel med att skriva allt själv. Då kan man stå bakom allt som skrivs till 100%.

Vissa artiklar försöker få det att verka som om vi sociala medie-förespråkare hävdar att man kan strunta i annonsering, valaffischer, torgmöten och så vidare. Men så vitt jag vet är det ingen som har sagt att så skulle vara fallet. Det är inte bara ett komplement till allt det gamla, det är något nödvändigt, något som kommer att förväntas av våra folkvalda i framtiden. Förhoppningen är ju att man instinktivt tror att den som inte öppnar upp för insyn, har något att dölja.

Det vi aldrig diskuterade, och det var medvetet från min sida, och det kom aldrig upp som en fråga, var hur man valkampanjar och gör reklam för sitt parti och budskap med hjälp av sociala medier. Min teori är nämligen att sköter man det här på rätt sätt, använder verktygen som de är tänkta att användas, så ger det ett genomslag och ett marknadsföringsvärde som är svårt att uppnå på andra sätt. Finns man med, om man öppnar upp sig för väljarna, så skapar det i sig ett engagemang.

Länkar till källor och inspiration:
Svenska dagbladets artikelserie börjar här.
Brit Stakstons blogginlägg om sociala medier i politiken.
Sociala medier » Svenska partier på Twitter – en genomgång
Svenska politiker i sociala och digital media under valet 2010. — Blog of Ronnestam
lösa söndagstankar om sociala medier och politik « politikerlilith
Bloggförbud för partiledare – UNT
POLITOMETERN • alla politiska bloggar

/Henrik Löwenhamn

Fler inlägg av: Henrik Löwenhamn

Fler inlägg i: Sociala Medier

Andra bloggar på bloggar.se om: politik, politiker, sociala medier, val2010, valkampanj

This entry was posted by Henrik Löwenhamn on onsdag, januari 20th, 2010 at 11:16 f m and is filed under Sociala Medier. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.